Varför berättade ingen om fina gryningar?

Plötsligt händer det; sömntrasslet upphör, minstingen slutar nattvandra och bebisen vänder dygnet rätt igen… När man befinner sig mitt uppe i bebislivet, med sömnkaos och vaknätter är det svårt att fatta att det någonsin kommer att bli annorlunda. Att man inte kommer att bli knäpp på grund av sömnbrist och att man faktiskt inte kommer att vara som något ur ”Night of the living dead” för all tid och evighet.

Jo, jag vet att käcka tillrop om att det kommer att gå över kan kännas som ett hån för den som inte sovit en hel natt på flera månader. Jag har också varit där en gång, mitt i sömnsnurran. Men jag tror ändå att det är just då som man faktiskt ska försöka påminna både sig själv och sin partner om att det är en väldigt begränsad period i livet. Då orkar man några nätter till utan att det blir skilsmässa…

En annan sak som jag också tror underlättar om man hamnat i sömnkaos är att faktiskt bestämma sig för att gilla läget. Det är pest och pina att kliva upp klockan 04.30 varje morgon, speciellt vid den här tiden på året, det tycker nog alla. Men chansen finns också att de där morgonstunderna kan bli ett fint minne om man bestämmer sig för att ta vara på dem istället.

Jag måste dock erkänna att jag själv varit urdålig på just det, jag tyckte så himla synd om mig själv som aldrig fick sova och tjafsade hela tiden med min man. Han däremot bet ihop, satte sonen i en bärsele och gick ut på gryningspromenad istället (och lät mig sova vidare). I dag är de där promenaderna kanske hans finaste minnen från bebistiden medan jag själv inte riktigt kommer ihåg varför jag tyckte att det var så jobbigt.
Kom att tänka på detta när jag läste Gävle-pappan Pär Laurén dagbok ”En vecka i mitt bebisliv” i det här numret, sid 52. Han skriver: ”Visst är det jobbig med sömnen stundtals, men varför berättade ingen för mig hur många oväntat fina gryningar jag har fått bevittna.”

Även som chefredaktör på en föräldratidning blir jag lite träffad av Pärs ord. För visst är det så att vi i Föräldrar & barn rätt ofta fokuserar på just sömbrist-problemen och skriver om dem på längden och tvären och glömmer att berätta om hur kul det kan vara med en morgonpigg bebis som gurglar av skratt eller hur mysigt det kan vara att göra som Pär som skaffat sig en fin morgonrutin: han brukar sätta på lite schysst musik (typ Zappa) och sedan lägga sig på golvet och låta sonen använda honom som klätterställning. Hela Pärs dagbok fick inte plats i tidningen, men du kan läsa om hans bebisvecka på foraldrarochbarn.se

Läs och bli gärna inspirerad att själv berätta om din bebisvecka i Föräldrar & barn. Just nu behöver vi fler bilddagböcker från er läsare. Så plocka fram kameran och ta bilder på allt som händer under en vecka i ditt bebisliv, skriv underlag till bildtexter och mejla till vår redaktör:ulrika.furstenhoff@lrfmedia.lrf.se

Petra Aschberg, chefredaktör