Jag sa det till min farmor: "när jag blir stor och du blir liten ska jag dra dig i vagn". Och mina barn i två- och treårsåldern säger det till mig: "När jag blir stor och du liten ska jag gå i skolan och du gå på dagis". (De har nämligen inte riktigt förstått att mamma äntligen jobbar.) Just nu älskar de verkligen att leka att det är jag som är barnet och de som är vuxna. Det är "stackars lilla bebis" och "skärp dig!" om vartannat. Jag kontrar med att vägra gå och lägga mig eller äta den där låtsasmaten. Men jag måste erkänna att det är mycket, mycket lärorikt att se sitt eget beteende spelas upp för en på det där sättet - och rätt skönt att få vara bebis ibland.